Nu är B hemma igen. Han kom hem i förrgår, dagen efter vårdplaneringen så det gick snabbt. Med sig hem fick han ett par nya mediciner, några piller av varje sort så att han skulle klara första dagarna hemma. I dag hade jag avlösning ett par timmar så jag drog iväg till apoteket för att fylla på medicinförrådet. En av de nya medicinerna fanns inte hemma men killen i luckan erbjöd sig att kolla med lasarettsapoteket om de hade den. Jag förklarade att jag inte skulle hinna dit, att min permis inte räckte till det också. Då kom jag på att jag hade lyssnat till nya apotekschefen på en anhörigträff och där hade han berättat att numera kunde man få medicinen hemskickad. Hur smidigt som helst! Han hade bara glömt att berätta det för personalen ...
Leg receptarien ( det stod så på hans namnskylt) knappade ivrigt på sin dator och visst kunde man få medicinen hemskickad men sen var det ju det där med betalningen. Man kunde inte betala i förväg så det måste bli postförskott och då skulle medicinen gå till Coop för avhämtning. Ännu roligare hade det ju varit om jag hade haft Hemköp som utlämningsställe - 100 meter från apoteket! En kollega (leg farmaceut) tillkallades och efter en del funderande kom han på att de hade ju faktiskt medicinen hemma men 50 mg i stället för ordinerade 100 mg. Jag fick alltså dubbelt så många piller och allt var frid och fröjd. Killarna skulle prata med chefen om hemleveranser och hur det egentligen var tänkt och vi enades om att det nog var tur att vi bara hade varit åtta deltagare på den där anhörigträffen. Trevliga killar var det men där försvann 30 minuter egentid! Jag ska inte gnälla så mycket om det för nu har jag faktiskt beviljats tio timmar i veckan. Nästan dubbelt så mycket som förut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar