Skillnad på här eller där

På sista tiden har jag funderat mer och mer på skillnaden mellan att bo hemma med hemtjänst eller att bo på ett äldreboende. Inte för att jag funderar för B´s räkning, vi har valt att han ska bo hemma och så vill vi ha det. Vi bor bra i en källarlös enplansvilla, inga trappor varken inne eller ute. Hemtjänsten kommer sex gånger om dagen och hjälper till så att B kommer upp till frukost, lunch och middag. Han får hjälp med dusch och toabesök. Hemtjänstpersonalen är kompetenta, hjälpsamma, flexibla, trevliga, roliga etc. så vad är det jag funderar på?

Min mamma bodde först på ett äldreboende flera år och sedan på ett demensboende de sista månaderna av sitt liv så jag har att jämföra med.

Här är några saker som kan vara bra att veta för den som är i valet och kvalet. Gäller för rullstolsbunden vårdtagare i de flesta fallen:

Bostadsanpassning. Säg adjö till badkaret, nu är det dusch som gäller. Draperi får du skaffa själv. Dörröppningar som är för smala fixas med billigaste alternativet och tur är väl det eftersom det tar ca en månad innan dörrposten är avskavd. Då får du veta att det finns skydd att sätta på. Säg adjö till mattor och skrymmande möbler. Fixa plats för tossor (återkommer till dem), diverse hygienartiklar, plastförkläden, engångshandskar m.m.

Nästa ny dörrpost

Sopsortering. Om du inte redan är en jäkel på att sortera dina sopor så blir du. Din soptunna kommer att fyllas med de tidigare nämnda plasttossorna (de där blå som tandläkaren också tillhandahåller). I vårt fall 6 besök per dygn x 2 personal x 2 fötter = 24 tossor x 14 dagar= 336 tossor. Eventuella besök av nattpatrullen oräknat. Plus lika många plasthandskar och några plastförkläden ...

Telefon. Det här är lite olika från kommun till kommun men här loggar personalen in och ut sig med vårdtagarens telefon. Tolv samtal per dygn. Då är det idé att kolla vad man har för abonnemang. I vårt fall kostade det nästan ett par hundra i månaden innan jag bytte abonnemang till ett med fast månadskostnad.

Egen tid. Jag fick sex timmars "avlösning i vårdsysslan" i veckan till att börja med. Efter tre månader gjordes en utvärdering och jag fick höjt till tio timmar. Då återstår 158 timmars jour i veckan. Det kan vara bra att veta om man är i en valsituation, men riktigt vilka begränsningar det innebär fattar man inte förrän man är där.

Sjukvård. Nu kommer vi till det som är riktigt jobbigt. När mamma bodde på äldreboende fanns det en sjuksköterska i huset. Hon tittade till de som personalen tyckte behövde det, tog prover m.m. Och inte minst, hon fanns där när man hade funderingar, man kunde gå till henne och gråta när man behövde det. Det fanns en läkare som gick rond en gång i veckan och tittade till de som behövde det. Jag har kollat med hemsjukvården vad de göra för oss. Dela medicin - sköter jag själv, lägga om sår - har vi inga för närvarande, ta prover inför läkarbesök - ja tack, bedömma om det är dags att åka till lasarettet - nej, då får man ringa först 1177 sen 112 och då kommer ambulansen med två änglar som gör bedömningen och ibland åker vi till lasarettet och ibland kommer vi fram till att B har det bäst där han är. Det är rent ut sagt skitjobbigt! Jag har inte utbildning för det här, men jag lär mig och jag frågar och jag googlar Och jag tänker på kvinnan som jag träffade på en anhörigträff. Hennes man bodde på demensboende och jag frågade om han hade varit på avlastning innan han kom dit. "Nej, det gick inte de första 20 åren, så länge som han kände igen mig" svarade hon. Jag tänker ofta på henne.

Falun tur och retur. Igen!

B ligger på lasarettet i Ludvika sedan natten till onsdag. Där blev han inlagd kl. 01.30 och vägen dit var minst sagt lång och krånglig. Det hela började med att B blivit tröttare och tröttare sista tiden. Vi besökte vårdcentralen i torsdags för han hade andra symtom som kunde tyda på magsår. Nu var det inte så, men man kunde konstatera att blodvärdet var väldigt lågt. Med det beskedet åkte vi hem igen med uppmaningen att höra av oss igen om han blev sämre. Det blev han på tisdagen och jag fick inte i honom varken medicin eller vätska. Jag ringde vårdcentralen som tyckte att det var läge att ringa 112.

Sagt och gjort, ambulansen kom med två änglar som känner B sen tidigare. Då piggnade B till och ville komma upp och äta lunch! Ambulansen åkte och hemtjänsten kom. Maten sköt B åt sidan men petade i sig lite äppelmos. Sen var han helt slut och hemtjänsten kom och stoppade honom i sängen igen. De tyckte precis som jag att han verkade vara i riktigt dålig form, så jag ringde efter ambulansen igen och samma änglar kom tillbaka. Deras bedömning var att det var dags att komma in på lasarettet i Ludvika igen och eftersom han är "känd" där skulle det vara rakspår in. Icke sa Nicke!
Man måste skrivas in via jourmottagningen och där sa de att det var fullt i Ludvika, så det var bara att åka vidare till akuten i Falun! Ambulansänglarna har tidigare berättat att på jourmottagningen befattar man sig helst inte med patienter som kommer in med ambulans. Helst ska man komma för egen maskin eller möjligen sjuktransport.

Samma sak sa sjuksköterskan som tog hand om B i Falun.  Där var det massor med patienter på akuten så vi fick vänta och vänta och vänta i sex och en halv timme. Läkaren som till slut undersökte B talade om att det fanns plats i Ludvika så vid midnatt fick han sjuktransport tillbaka. Jag hade tagit egen bil till Falun i fall att han hade blivit inlagd där. Jag kan säga att jag var ingen bra bilförare på hemresan!

B kom in på jourmottagningen i Ludvika och vände kl. 16.00 och låg alltså på hård brits, i ambulansen och i undersökningsrummet, till klockan två på natten, alltså tio timmar, innan han kom ner i en riktig säng. Han är 88 år gammal, har parkinsson, diabetes, stroke och flera tior i bagaget. Han är i riskzonen för att få trycksår och ska helst ligga på luftmadrass. Behöver jag nämna att han blev inte friskare av den här utflykten?

B låg på lasarettet i Ludvika två månader i somras för sin brutna höft, på samma avdelning som han ligger nu. Under den tiden hände det aldrig, vad jag kan minnas, att någon blev utskriven efter klockan fyra på eftermiddagen. På lasarettet i Falun fick de beskedet att det fanns plats halv åtta. Så vad håller de på med på jourmottagningen? Kollar de beläggningen på förmiddagen och sen bryr man sig inte mer? Jag vet inte men sjukt är det! Förutom att de misshandlar en skör patient, belastar de akuten i Falun i onödan och uppehåller en ambulans som kanske hade behövts bättre till någon annan.