Avlösning i vårdsysslan

Avlösning i vårdsysslan - så heter det när man får permis. Jag är beviljad tio timmar i veckan, då det kommer hem någon från hemtjänsten som håller B sällskap. Vem som kommer vet jag aldrig i förväg. Har jag tur är det någon som har varit här förut och kan rutinerna. Någon som vet var kaffemuggarna står och att bulle eller muffins betyder mandelkubb. Med lite otur är det någon ny och första kvarten går åt till instruktioner.

Jag har lagt ut nio timmar som fasta tider, tre timmar vardera måndag, onsdag och fredag. Sen kan jag ändra när det är något särskilt jag vill göra. Förra veckan blev det miss både onsdag och fredag. Jag fick ringa och efterlysa min avbytare och så småningom dök det upp någon. Då hade jag ingen tid att passa så det gick bra, men det blir ju ganska trist och oroligt de gånger jag har bestämt något. Jag får hålla på och fråga de som kommer på morgonen för att hjälpa B med morgonbestyren -"Vet ni om jag får någon avlösning i dag?" Så himla tjatigt!

Det här går väl an, det är när jag vill göra något särskilt och behöver ändra tiden som det börjar bli jobbigt. Jag får ringa enhetschefen och be om ledigt. Nu börjar jag känna mer och mer att det här är helt uppåt väggarna fel. Helt fel från början. Det borde vara så att när man har vårdplaneringen inför hemgång från lasarettet och man har kommit fram till att B ska bo hemma, då ska biståndshandläggaren inte bestämma hur mycket avlösning jag ska få. Nej, då ska hon fråga hur mycket jag kan ställa upp! Sen kan man börja fundera på hur det ska fungera.

I dag ringde jag för att få tid på tisdag för att kunna vara med på ett årsmöte i Borlänge. Jag ska avgå som ordförande (Ett av de föreningsuppdrag jag har fått avsäga mig.) och det vore trevligt att få bli avtackad och få äta lunch med trevliga före detta kollegor. Det lät som om det ska gå bra även om jag drar över veckotiden med en timme. Fattas bara med förra veckan i färskt minne! Det är bara att hålla tummarna för att det ska fungera. Säkert vet man aldrig.

Stenkoll på personalen

Här rullar det på som vanligt med bra dagar och mindre bra dagar. Livet är som en bergochdalbana. I dag är B lite rosslig, småförkyld och trött. I förrgår hade han en tid hos tandhygienisten, men jag ringde återbud efter att ha gjort en tidskalkyl angående den utflykten. Med färdtjänst dit och hem, undersökning och väntetider hade det blivit en nätt liten utflykt på tre timmar. Det kändes inte som om det var värt det. Vi får höra av oss om det händer något akut.

Däremot var vi till ögonmottagningen på Ludvika lasarett förra tisdagen. Efter att ha tackat nej till två tider i Falun fick vi slå till när B äntligen fick en tid på hemmaplan. Han har ju länge klagat på att han ser dimmigt ibland. Klockan tio skulle vi vara där och det var ju i tidigaste laget, men som sagt, det var tredje gången gillt. Vi hade färdtjänst, eller rättare sagt sjuktransport (samma bil men 60 kronor dyrare), kl. 9.15 så vi fick gå upp en timme tidigare än vanligt. Den morgonen ville B inte gå upp alls, var trött, trött, trött. Jag var beredd att ge upp hela projektet, men hemtjänsten fick upp honom till slut och han fick i sig lite frukost.

På mottagningen fick han först träffa en sköterska som ville att han skulle läsa bokstäverna på tavlan. B öppnade inte ögonen överhuvudtaget. Sköterskan gav upp, men lyckades i alla fall droppa i ögondroppar. Sen var det dags för ögonläkaren att träffa B som då öppnade ögonen en aning. Där skulle han placera hakan i en metallställning och titta in i en anordning där doktorn kunde titta från andra hållet på B´s ögon. Det var inte det lättaste sittande i rullstol att komma nog nära. Jag fick trycka på ordentligt bakifrån för att hakan skulle hamna där den skulle. Doktorn tittade och konstaterade att B hade lite efterstarr men inte nog mycket för en operation. Dimmigheten hade inte med ögonen att göra utan hörde nog samman med B`s Parkinson. Precis vad jag trott hela tiden men nu hade vi läkarord på det. Dagen efter hade B inget minne alls av att vi hade varit där ...

Det har ju rapporterats i media de senaste dagarna om att läkare och sjuksköterskor får allt mindre tid för patienterna på grund av all administration. En läkare använder bara 35% av sin arbetstid till patienterna! I dag berättade hemtjänstpersonalen att nu ska de inte bara logga in och ut hos vårdtagaren. De ska dessutom logga in och ut ur bilarna. Man får ju hoppas att det blir någon tid över för vårdtagarna mellan alla in och utloggningar! Undrar hur T rapporterade den extra tid det tog henne att åla in i och ut ur den bil som hade trasig framdörr på förarsidan?