Avlösning i vårdsysslan - så heter det när man får permis. Jag är beviljad tio timmar i veckan, då det kommer hem någon från hemtjänsten som håller B sällskap. Vem som kommer vet jag aldrig i förväg. Har jag tur är det någon som har varit här förut och kan rutinerna. Någon som vet var kaffemuggarna står och att bulle eller muffins betyder mandelkubb. Med lite otur är det någon ny och första kvarten går åt till instruktioner.
Jag har lagt ut nio timmar som fasta tider, tre timmar vardera måndag, onsdag och fredag. Sen kan jag ändra när det är något särskilt jag vill göra. Förra veckan blev det miss både onsdag och fredag. Jag fick ringa och efterlysa min avbytare och så småningom dök det upp någon. Då hade jag ingen tid att passa så det gick bra, men det blir ju ganska trist och oroligt de gånger jag har bestämt något. Jag får hålla på och fråga de som kommer på morgonen för att hjälpa B med morgonbestyren -"Vet ni om jag får någon avlösning i dag?" Så himla tjatigt!
Det här går väl an, det är när jag vill göra något särskilt och behöver ändra tiden som det börjar bli jobbigt. Jag får ringa enhetschefen och be om ledigt. Nu börjar jag känna mer och mer att det här är helt uppåt väggarna fel. Helt fel från början. Det borde vara så att när man har vårdplaneringen inför hemgång från lasarettet och man har kommit fram till att B ska bo hemma, då ska biståndshandläggaren inte bestämma hur mycket avlösning jag ska få. Nej, då ska hon fråga hur mycket jag kan ställa upp! Sen kan man börja fundera på hur det ska fungera.
I dag ringde jag för att få tid på tisdag för att kunna vara med på ett årsmöte i Borlänge. Jag ska avgå som ordförande (Ett av de föreningsuppdrag jag har fått avsäga mig.) och det vore trevligt att få bli avtackad och få äta lunch med trevliga före detta kollegor. Det lät som om det ska gå bra även om jag drar över veckotiden med en timme. Fattas bara med förra veckan i färskt minne! Det är bara att hålla tummarna för att det ska fungera. Säkert vet man aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar