Hur rätt träffar en enkät?

I onsdags gjorde vi en utflykt till vårdcentralen för B behövde spola öronen. Jag hade funderat på att fråga hemsjukvården om de kunde komma och fixa det, men tänkte att det kunde vara trevligt med en utflykt också. Ett test också på hur B skulle orka. Vi kan ju inte bara sitta hemma och försöka undvika att han blir trött. Eller så är det just det vi ska göra?

Jag brukar ha åsikter om hur färdtjänsten fungerar, men den här gången var det jag själv som höll på att trassla till det. Först ringde jag vårdcentralen och fick en tid för öronen, sen ringde jag frissan och fick tid för en välbehövlig klippning av mitt hårsvall och därefter ringde jag beställningscentralen och beställde resan till vårdcentralen. Det var bara det att jag mentalt var kvar hos frissan och beställde resan dit! Som tur var kom jag på misstaget i tid och kunde rätta till det. Det jag inte rättade till var att jag hade tagit till lite nätt med tid. Man beställer vilken tid man ska vara framme så planeras resan efter det och jag hade inte lagt på tid varken för att anmäla oss i receptionen eller för gångtid inne på lasarettet.

Färdtjänsten kom exakt på utlovad tid men sen krånglade det när chauffören skulle spänna fast rullstolen. När vi sen rullade i väg bad jag en tyst bön att vi inte skulle plocka upp någon mer resenär efter vägen och jag blev bönhörd. Vi åkte raka vägen, det var ingen kö till receptionen och vi kom fram till distriktssköterskemottagningen punktligt. B blev omhändertagen direkt och blev renspolad i en halvtimme. Hörselgångarna är som nya och jag behöver inte skrika längre. Skönt för oss båda!

Nu hade vi en halvtimme på oss innan hemresan. Lagom tid för en fika. Vi var lika punktliga nu för vi kom fram till cafeterian exakt på minuten för stängning! Fika fick vi göra hemma och lika bra var det för bilen kom tio minuter för tidigt. Vi hade samma tur igen och fick åka direkt hem utan omvägar. Nu var B riktigt trött, men hemtjänsten kom direkt och hjälpte honom i säng.

Eftermiddagsfikat somnade han ifrån, men sen på kvällen var han hysteriskt trött och gick upp i varv så till slut fick han en insomningstablett för att kunna somna. Då är frågan om en utflykt är värd att han blir så väldigt trött? Är det bäst att allt får gå i sin vanliga lugna lunk här hemma? Själv har han ganska dimmiga begrepp om vad han kan och orkar, så det är jag som måste fatta besluten. Hur ska man veta vad som är bäst i olika situationer? Jag brukar rådgöra med hemtjänstpersonalen. De som varit med från början för tio månader sedan, känner B ganska väl nu och de har erfarenhet av gamlingar. Vilken tur att vi har dem!

I går, torsdag, ringde en kvinna och ville veta hur vi tyckte att färdtjänsten fungerar. Härligt tänkte jag, nu ska de få veta! Alla frågor gällde senaste resan som gått klockrent. Synd att hon inte ringde efter den resan som tog 50 minuter hemifrån till lasarettet. Med egen bil kör jag sträckan på tio minuter ...

Lång natts färd mot dag och tvärtom

Efter en orolig natt med minimalt med sömn efter klockan två, var hemtjänsten extra efterlängtad i morse. Jag hann efterlysa dem två gånger innan de kom drygt en timme försenade. De hade haft flera larm på morgonen och jag klandrar inte de som kommer inrusande till slut. När de väl är här arbetar de både glatt och effektivt utan att visa minsta stress. Det är organisationen och/eller resurserna som måste fela.
Nu var det dessutom duschdag och då tar morgonritualen ganska mycket längre tid och just i dag var det inte så lyckat. B hade nämligen tid hos tandläkaren på eftermiddagen och vi måste äta lunch lite tidigare än vanligt. Den normalt två timmar långa förmiddagsvilan krympte till en timme.
Färdtjänsten var punktlig och tandläkarbesöket gick galant. Det gick så snabbt så vi fick vänta på den förbeställda hemresan nästan en timme, men den trevliga tandläkaren bjöd på kaffe och muffins så det var inga problem.
När vi kom hem igen var det i skarven mellan två skift för hemtjänsten, så vi fick vänta en halvtimme på hjälp och då var tiden i rullstolen uppe i nästan det dubbla mot vad B egentligen ska sitta uppe. Det gick bra då, men straffade sig sen efter middagen då han fick fruktansvärt ont. Två Alvedon hjälpte inte så jag fick ta till morfintabletterna. Nu sover han gott och jag hoppas att det håller i sig hela natten. Det behöver vi båda två!
På tal om färdtjänst, så ringde det en kvinna i går morse och ville tala med B. Hon ställde en massa frågor om färdtjänsten och B försökte flera gånger få lämna över till mig, men hon envisades med att det var honom hon skulle prata med. B talade om att han var hungrig och ville äta frukost och frågade hur länge hon tänkte hålla på. Hon körde på i ullstrumporna. B tillhör den gamla artiga stammen gentlemän som inte slänger luren i örat på folk. Nu undrar jag om det inte är kutym, praxis, god ton att inleda med att fråga om man vill svara på en enkät och då tala om hur lång tid den beräknas ta? En av frågorna som jag uppfattade var om B hade fått kvitto på sina resor. Hon som frågade borde väl vara informerad om att han beviljats ledsagare för sina resor och att det är ganska hårda krav på att få det? Är det då troligt att det är han som sköter betalningen?
Ja det finns mycket att undra över i den här nya tillvaron!