B har varit ovanligt trött och förvirrad en tid nu. Jag har funderat på om han kunde ha någon infektion i kroppen, men urinvägsinfektion var det i alla fall inte. Jag har skaffat provstickor nu, för jag tänker inte åka till vårdcentralen för ett sånt prov i onödan någon mer gång. I går när vi skulle äta lunch och jag hade lagt upp mat till B så var han plötsligt helt borta. Han satt i sin rullstol helt orörlig och tittade rakt fram och svarade inte på tilltal. Jag fick ingen kontakt alls. Då var det dags att ringa 112 igen. Ambulansen kom ganska snabbt och efter att det tagits diverse prover, så bar det av till Falu lasarett. Då hade B kvicknat till lite och svarade enstavigt på tilltal.
Jag slängde den oätna lunchen, petade i mig en banan, packade ner B´s necessär och följde efter. När jag kom fram höll en sjuksköterska på och tog nya prover. "Vi har inte så många patienter nu, så det kommer nog snart en doktor" sa hon. Det lät ju lovande och det dröjde inte länge innan det dök upp en ung AT-läkare. Hon var mycket grundlig, men kunde inte riktigt komma underfund med vad det var för fel. Så dags hade B kvicknat till och var piggare än hade varit på flera dagar. Han hade redan i ambulansen fått syrgas, för att han hade dåligt med syre i blodet och nu fick han dessutom dropp för att få upp blodtrycket som varit lågt. Sen fick vi vänta, vänta och vänta. B talade om att han var hungrig, eftersom han hade missat lunchen hemma, så han fick ett par små smörgåsar och kaffe. Läkaren kom tillbaka och talade om att de hade inga vårdplatser i Falun. "I Ludvika då" undrade jag och jo, där fanns det platser. Det tyckte jag lät som ett bra alternativ, det skulle vara skönt om de kunde ha koll på B ett dygn eller så. "Vi får se vad jag kan ordna" säger läkaren och talar också om att de ska röntga B´s huvud. Mer väntan, nu hade vi varit där i tre timmar. Till slut får han åka iväg till röntgen och är tillbaka ganska snabbt. Sen händer ingenting och ingenting. Nu börjar B bli både trött och orolig. Vi efterlyser doktorn några gånger och efter att det gått nästan två timmar sen röntgen, kommer hon och berättar att röntgen inte visade några förändringar sen sist, att hon konfererat med sin överläkare, att de inte vet vad som hänt B, att det kan ha varit en ny tia även om symptomen inte tydde på det, att alla prover är bra och att det egentligen inte finns någon anledning att lägga in B om vi inte propsar på det. Så dags gör vi inte det, så dags vill vi bara hem. Då har vi varit där i fem timmar. Sjuktransport beställs och det ska inte dröja så länge. En bil är på väg till Falun och befinner sig ca 20 minuter bort. Då åker jag och en sköterska lovar ringa när bilen med Bengt lämnar Falun. Strax efter att jag kommit hem en timme senare, ringer hon.
Jag ringer hemtjänsten och ber nattpatrullen komma om 50 minuter, halv elva. "Kan du inte larma när de kommer?" undrar de. "Nej, chauffören kan inte vänta på er." säger jag och tror att budskapet gått fram. Sjuktransporten kommer punktligt. Ingen nattpatrull... Chauffören undrar om jag kan köra B´s lift. Jag talar om att jag vet hur den fungerar och så lyfter vi B från båren till hans egen säng. Sen larmar jag nattpatrullen om nattningen. De kommer efter 20 minuter. Då ligger B på sängen och mumsar på en rostad macka med murkelpaté och dricker cola till. "Ta det lugnt. Klart du ska ha en nattmacka" tycker nattpatrullen. De är verkligen jättegulliga och stressar inte det minsta och snart ligger B i sängen ombytt och klar för natten.
Eftersom jag vet att dagpersonalen på hemtjänsten brukar ha koll på nattpatrullens besök, tog jag för givet att de visste att B var hemma igen. När klockan var halv tio efterlyste jag dem. De skulle ha kommit nio... De kom strax efter tio och nej, de hade inte fått info om hemkomsten. Min egentid fanns det inte heller några uppgifter om, så den frös inne...
I dag var B piggare än han varit på länge och väldigt sugen på att träna, så vi åkte som planerat till öppenrehab och träffade sjukgymnasten. Det gick riktigt, riktigt bra. Så vad var det egentligen som hände i går? Något gammalt groffs som plötsligt släppte? Syrebrist i hjärnan? Läkarna hade ingen förklaring och själv tror jag inte att det var en tia, för då brukar B vara väldigt trött efteråt och nu var det tvärtom.
I morgon ska jag minsann i alla fall ut på galej. Anhörigträff med info av apotekschefen. Det blir livat. Undrar vad jag ska välja för outfit till det evenemanget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar