Efter fyra dygn på medicinavdelningen på lasarettet i Ludvika är B hemma igen. Man hittade inga fel på honom och då har de undersökt ordentligt och tagit alla möjliga prover. Min teori att det helt enkelt är för jobbigt att skumpa runt med färdtjänsten eller sitta uppe i rullstolen för länge och vänta på transport hit och dit ser ut att stämma. Enligt arbetsterapeuten ska ingen sitta i rullstol mer än två timmar åt gången. Sen behöver kroppen vila i horisontalläge. I sängen med andra ord.
Nu har B i alla fall fått vila och blivit ompysslad. De första dagarna var han fortfarande väldigt trött och det kändes tryggt att vara där han var. Det var också skönt att få hjälp när han behövde det och att få vila eller sitta uppe när han ville. Sen satte hemlängtan in och när doktorn vid ronden i morse sa att han kunde få åka hem i dag, utbrast han "SKÖNT!" inför doktorn, två läkarstudenter och några sköterskor.
Hemresan gick bra och hemtjänsten var på plats en minut innan bilen med B anlände. Det gick som på räls skulle man kunna säga. Sen blev det kväll och vi var tillbaka i vardagen och B fick vänta 50 minuter på att få hjälp till toan. Jag undrar om det verkligen var Susanne Lanefeldt som var först med uppmaningen "Kniiip"! Det var nog hemtjänsten eller politikerna som bestämmer deras budget...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar